Tvättkunskap del 4 – Tvättkemi

Fjärde delen i Viverks serie om tvättkunskap handlar om kemi och om olika ämnens egenskaper.

pH – PH-skalan är en skala mellan 1-14 som mäter balansen mellan vätejoner och hydroxidjoner. PH-värdet 7 är neutralt. När syror, som har ett pH-värde lägre än 7, blandas med motsvarande baser, som har ett pH-värde högre än 7, bildas pH-neutralt vatten och salter.

Surt – Syror är frätande och dess styrka avgörs av hur många protoner (vätejoner) de avger. Syra kan lösa upp oädla metaller, oxider (rost) kalk och betong.

Basiskt – Baser eller alkalier är frätande och dess styrka avgörs av hur många hydroxidjoner de avger. Baser är motsatsen till syror och löser ämnen som proteiner, fett, olja och sot.

Neutralt – Vid tvättning av gods börjar man som regel med att använda basiska tvättmedel före sura. På så sätt löses föroreningar på ytan upp med alkaliska medel, sedan rengörs godset på djupet med sura tvättmedel. Därefter sköljs godset med pH-neutrala vätskor för att neutralisera och avsluta de frätande processer som tvätt med alkalier och syror ger upphov till.

Hårt vatten – Vattens hårdhet är ett mått på hur mycket mineraler vattnet innehåller, främst är det kalcium- och i mindre omfattning magnesiumjoner som avses. Vatten med en hög halt av dessa joner kallas hårt vatten. Vatten med låg halt av dessa joner kallas mjukt vatten. Ur tvätt och renhetssynpunkt är hårt vatten något man vill undvika då det ger avlagringar och rester av kalk när det torkar.

Klorider – är negativt laddade joner av grundämnet klor, men kan även utgöras av kemiska föreningar som innehåller klor och salter som finns naturligt i vatten. Klorider är frätande och kan få stål och aluminium att oxidera/rosta.

Destillerat vatten – kliniskt rent vatten utan lösta och uppslammade ämnen såsom metallsalter och mikroorganismer. Destillering innebär att vattnet kokas och övergår till ångfas varefter ångan kondenseras ner i ett rent kärl. Destillerat vatten fungerar som en magnet och strävar efter att återfå sin naturliga balans och drar därför åt sig smuts från ytan och lämnar inga restprodukter kvar på den.

Avjoniserat vatten – är som destillerat vatten fast enklare och billigare att framställa genom filtrering och avjonisering så att ämnen som kalk, klor, salter och tungmetaller försvinner. Även avjoniserat vatten fungerar som en magnet och strävar efter att återfå sin naturliga balans och drar därför åt sig smuts från ytan.

Temperaturens påverkan – varma vätskor tvättar renare än kalla på grund av att molekylerna rör sig snabbare i högre temperaturer, det vill säga har högre mekanisk tvättverkan. Olika tvättmedel har dock olika temperaturområden där de fungerar som bäst, och vid ”felaktiga” temperaturer kan tvättmedlets egenskaper försämras. För hög temperatur kan slå ut ett tvättmedels tvättförmåga där dess komponenter kan separeras så att medlet helt förlorar sina tvättegenskaper. För låga temperaturer kan ge försämrade tvättegenskaper och öka skumbildningen.

Skummets påverkan – Vid mekanisk tvätt med svamp kan tvättskum fungera som ett smörjmedel och skydda mot repor. Skummet har dock i sig inga speciellt rengörande fördelar och kan snarast vara en nackdel i tvättsammanhang där skumbildning ofta är tecken på att något är fel, som tvätt vid för låga temperaturer. Man kan tillföra skumdämpande medel så länge tvättvätskan är tillräckligt ren, men skumbildning kan även ske när tvättbadet är förbrukat, det vill säga förorenat, och då hjälper det inte längre att tillföra mer tvättmedel.

Kavitationsbubblor – Kavitation är uppkomsten av kaviteter (hålrum) i vätskor i form av bubblor där vätskan övergått i gasform genom att det statiska trycket i vätskan sjunker. Vätskan “kokar” d.v.s. övergår lokalt i gasform. När dessa bubblor imploderar uppstår tryckpulser eller jetstrålar som mekaniskt avlägsnar hårt sittande smuts på de mest svåråtkomliga ställen.

Koncentrationer – halten av ett visst ämne i en blandning. Koncentrering innebär ökning av koncentrationen, motsatsen till utspädning. En lösnings koncentration kvantifieras av dess molaritet (c), vilket är den substansmängd (n) av ett ämne som finns per volymenhet lösning (V). Molaritet beräknas med formeln c=n/V och har standardenheten molar (M) som är lika med en mol per liter, eller mol/dm³.

Titrering – en analysmetod för att avgöra pH-koncentrationen hos en lösning, genom att låta den reagera med en lösning av känd koncentration. En lösning med känd koncentration (titratorn) får reagera med en annan lösning, som har okänd koncentration. Titratorlösningen tillförs lite i taget. Reaktionen är sådan att man kan detektera när ett visst molförhållande mellan lösningarna har uppkommit, till exempel genom att den kombinerade lösningen byter färg.

Våttest – en mätmetod där man mäter renhet med hjälp av den vidhäftningsförmåga som vattnets ytspänning ger. Våttest används till exempel för att kontrollera hur mycket fett eller olja som finns på en komponents yta.